Historia

Text av Karl-Erik Tysk i samband med att Skaraborgs Akademin firade 25 år. Texten finns med i antologin från 2023 – Alla tiders Skaraborg

Jag tillfrågade ett antal personer som jag ansåg lämpliga. De flesta var villiga, men när författaren Kristina Lugn naturligt nog erbjöds en plats och insåg att ett par andra, Lars Fimmerstad och Marianne Ahrne, redan hade föreslagits, sa hon att hon aldrig skulle kunna tänka sig ett sitta i en akademi tillsammans med vederbörande. Det var innan hon blev medlem i Svenska Akademin, där nog en och annan inte funnit sig i att vissa andra varit ledamöter. En annan självklar kandidat, Sören Holmberg, sa ja under förutsättning att arabisten Bengt Knutsson, som han träffat i Istanbul, valdes in. Han ville gärna ha honom med. Minns inte om han möjligen la till In sha Allah (Om Gud så vill). Kanske, eftersom han så självklart fick sin vilja igenom.

Så kom Akademin att bestå av en Mariestadskrets med landshövding Birger Bäckström, journalist Lars Fimmerstad, statssekreterare Sören Häggroth, professor Lennart Lönngren, skådespelare Birgitta Anderson, glaskonstnär Åsa Brandt och jag själv, en Skövdekrets med professor Sören Holmberg, professor Bo Gyllensvärd, docent Barbro Lennéer Axelson och journalist Fredrik Belfrage, en Lidköpingskrets med docent Bengt Knutsson och konstnär Cajsa Holmstrand, en Falköpingskrets med författaren Marianne Ahrne, cellist Frans Helmerson och musikdirektör Solveig Ågren samt en ledamot från Skara, lektor Birgitta Rudberg, och en från Tidaholm, författaren Jan Mårtenson. Därmed var alla de gamla städerna representerade, om än min gamla hemstad med råge. Av dessa från inledningen arton är fortfarande åtta medlemmar. Det känns skönt att vi haft en så trogen skara.

Det var nog tänkt att medlemskap i Akademin skulle vara livslångt, men det skulle vi snart, precis som vår höga förebild, av olika skäl tvingas ändra på, bland annat därför att det för somliga var omöjligt att vara närvarande vid våra sammankomster. Någon direkt uteslutning har dock inte förkommit, även om vi valt in en ny ledamot, när någon under en längre tid underlåtit att betala den ringa årsavgift (500:-), som så småningom infördes. Någon har tyvärr lämnat Akademin, därför att hen inte tyckte sig vara tillräckligt rolig. Så bokstavligt behöver man kanske inte ta vårt valspråk.

Skaraborgs läns siste landshövding, Birger Bäckström, var självklar preses, inte minst för att markera kontinuiteten bakom mot Skaraborgs län. Jag själv blev sekreterare. Birger Bäckström avgick 2007 och sedan har Akademin haft fyra ytterligare preses, ambassadör Sven G. Linder (2007–2011, död), professor Arne Zettersten(2011–2015, död), docent Bengt Knutsson (2016–2018) och generaldirektör Sören Häggroth (2019–).

Några medlemmar har varit dagsländor och bara gjort ett kort gästbesök i Akademin.

Vid det första konstituerande sammanträdet den 28 november 1998 på Länsresidenset i Mariestad, som utgör omslagsbild till denna antologi, utarbetades ett enkelt stadgeförslag som godkändes. Akademin fick syftet ”att sprida glans över den skaraborgska vitterheten och främja en skaraborgsk identitet”. Akademin skulle också ha ett årligt högtidssammanträde som från början var tänkt att hållas på vår förgrundsfigurs, Johan Henrik Kellgren, födelsedag den 1 december eller första lördagen före denna dag.

Men vi kunde inte enas om Akademins valspråk. Flera förslag framfördes, men det rådde en påtaglig oenighet om dem. Det skulle ta ett år, innan vi vid nästa sammanträde kunde enas om förslaget från Jan Mårtenson, Snille och blixt. Ett genialt förslag, där Akademin visar en välbehövlig självdistans, även om ett snille kan vara blixtrande. Långt senare fick valspråket också ett latinskt namn, Ingenium et fulmen.

Men Sören Holmbergs förslag, att vi varje år skulle utse en Hedersskaraborgare, gick genast igenom. En rad prominenta personer, oftast med anknytning till Skaraborg, har sedan tagit emot det synliga tecknet på värdigheten, en avskuren del från en avgjutning i brons av en av Fröslundasköldarna, som hittades 1985 på Kålland. Idégivare till denna avgjutning var Cajsa Holmstrand med stöd av maken och skulptören Einar Höste.

Årligen har vi hållit högtidssammankomster förutom vid några tillfällen, när preses var förhindrad genom sjukdom. Flera platser i vårt forna län har varit aktuella, Mariestad (1998, 2006, 2013). Skövde (1999, 2001, 2002, 2003), Skara (2000, 2004, 2007, 2009, 2011), Lidköping 2012, innan vi så småningom från 2014, började samarbeta med Högskolan i Skövde. Sedan har högskolan blivit vår naturliga mötesplats, där vi blivit mottagna med stor generositet, tack vare rektor Lars Niklasson, också han ledamot. Våra prisutdelningar och orationer har då också fått en offentlig karaktär.

Under några år hade vi dessutom andra samlingar då vi överlämnade plaketten till Hedersskaraborgare, Husaby kyrka (2000), Forsviks bruk (2002), Falköpings stadshus (2002), Forshems gästgiveri (2003) och Stockholms slott (2004) och Skövde konsthall (2006).

Vid Akademins högtidssammankomst, skulle hållas orationer över ett ämne som främjar den skaraborgska identiteten. Redan vid det första sammanträdet höll Lars Fimmerstad en sådan oration, ”Skaraborgaren”, en tradition som vi hela tiden varit trogna under skiftande former.

Inbjudna föreläsare som Olof Buckard, Bengt Wahlström och flera pristagare har också underhållit och bildat oss.

Vi har fått lyssna till föreläsning från en rad områden, kamelritter och arabiska ordspråk har tävlat om uppmärksamheten.

Under åren på Högskolan har vi alltid haft ett äss i rockärmen, när det behövts. Vi har alltid kunnat räkna med intresset för svenska och amerikanska val och Sören Holmberg har villigt ställt sina gedigna kunskaper till förfogande.

Helt självklart skulle man kunna säga, blev Sixten Bengtsson (1908–2000), Västgöta-Bengtsson, 1998 vår förste Hedersskaraborgare. Han var själv närvarande i Varnhems klosterkyrka och harangerades av Skövdesonen Sören Holmberg. Det var en oförglömlig högtidatt få höra denne eminente kännare av den skaraborgska kulturen tala i den helgedom, där han ofta mött generationer av rekryter. I sanning ett historiskt ögonblick.

Året därpå var det dags för skådespelaren Robert Gustafsson ”för hans blixtrande scenkonst som på ett snillrikt sätt vidareför och fördjupar den skaraborgska humorn.” När vi på våren därpå fyllde Husaby kyrka, fick vi hoppas att de hejdlösa skratten som Robert lätt lockade fram inte vanhelgade denna kyrkliga klenod.

Naturligtvis drogs Akademin med i Arnkulten och gjorde Jan Guillou till Hedersskaraborgare 2000. Utdelning skede vid ett stort möte i Forsvik året därpå, utan tvekan den mest välbesökta Akademisammankomsten. Den hölls visserligen som en del i öppnandet avutställningen ”I Arns tid” men ändå. Vi glömde i all hast att ge Guillou plaketten som senare skickades med post till honom. Han vågade emellertid inte öppna paketet, förrän han ringt ett telefonsamtal och försäkrat sig om att det kom från oss.

Vi har själva konstaterat att det faktiskt kan vara farligt att bli Hedersskaraborgare. Flera av pristagarna har nämligen strax efter utmärkelsen avlidit.

En av de allra märkligaste prisutdelningarna ägde rum i Falköpings stadshus 2002. De närvarande ska sent glömma den. Akademin hade utsett författaren Olof Lagercrantz till 2001 års Hedersskaraborgare. Utdelningen ägde rum på våren och plaketten togs emot av Olofs dotter Marika Lagercrantz. Närvarande var också författaren Björn Ranelid och litteraturkritikern Lars-Olof Franzén. Ranelid visade till allas häpnad då prov på sin märkliga förmåga att kunna långa delar av sina romaner utantill. När en av ledamöterna på tåget hem frågade Lars-Olof Franzén om Ranelid var galen eller ett geni, svarade han: Kanske något mitt emellan. Själv hade jag väldigt ont i ryggen just då. Det fick Marika att föreslå att vi skulle lägga oss ner på golvet och tillsammans utföra någon sorts bensax. Så där låg jag tillsammans med en berömd skådespelare som försökte kurera mig.

Vi har till och med postumt gjort en person till Hedersskaraborgare. När filmaren Stefan Jarl 2002 fick priset, förslog en av akademins Birgrar (Holmberg) att det skulle delas med ingen mindre än östgöten Birger Jarl. Ingen tänkte på att något jäv förelåg, så beslutet blev enhälligt. Bäst står det sig nog, om jarlen förblir ensam om värdigheten. Utmärkelsen delades ut på Forshems gästgiveri.

Vid ett tillfälle (2004) fick vi äran att dela ut plaketten på Stockholms slott, sedan kronprinsessan Victoria 2003 utsetts till Hedersskaraborgare. Hennes kungliga höghet fick då ta emot några av de närvarande ledamöternas böcker. Med en utsökt, belevad vänlighet sa hon då, att dem hade hon redan sett. Så nog kunde vi, när vi gick därifrån, känna oss stolta över att ha dragit till oss kunglig uppmärksamhet, både före och efter besöket på slottet.

Jörgen Fogelquists son fick ta emot konstnärens utmärkelsen vid vernissagen på en minnesutställning över fadern i Skövde konsthall 2006. Jörgen Fogelquist själv hade avlidit 2005. Genom sin dekoration på T-centralen i Stockholm har Fogelquist blivit en av Sveriges mest sedda konstnärer. I Tunaholmsskolans aula i Mariestad har de ledamöter som gått på gymnasiet där kunnat beundra hans stuckaturer.

Trots att Kristina Lugn inte ville var med i vår Akademi utsåg vi henne trots allt till Hedersskaraborgare 2005. Motivering var att hon fick utmärkelsen ”för sin poetiska ordkonst, fylld av humor och svärta med ett stänk av skaraborgskt fullifaneri”. Men hon tackade nej till att vara med då priset skulle delas ut och fick heller aldrig någon plakett.

Särskilt glädjande var det att vi kunde utnämna den ursprunglige initiativtagaren till Akademin, Lenny Clarhäll, till Hedersskaraborgare.

Av vår pristagare har tio inte kunnat närvara fysiskt, när vi delat ut plaketterna. Det har dock blivit bättre med tiden. De senaste tio har vi kunnat glädjas åt att se.

I stadgarna talas det om att Akademin ska dela ut priser eller belöningar. Det skulle dröja till 2001 innan Akademin kunde dela ut ett pris i reda pengar. Då hade Carl Henrik Ohlsson, direktör för Länsförsäkringar Skaraborg och sedermera akademiledamot, ställt 10 000 kronor till förfogande, vilket Länsförsäkringar fortsatt att tilldela en framstående doktorsavhandling vid Högskolan i Skövde.

Den förste pristagaren var FD Jan Oscarsson, Lidköping, som fick priset för avhandlingen Enhanced virtual manufactoring: Advanced digital mock-up technology with situation of variances (2000).

Flera för en dödlig både begripliga och obegripliga avhandlingar har därefter belönats. Numera får dessutom en representant från Akademin vara med att rangordna dem som söker priset. Men organ inom Högskolan fattar förstås det slutgiltiga beslutet.

Under de första åren fram till 2009 gav vi ut tre skrifter Snille och Blixt I, IIoch III. Det var meningen att det skulle komma en bok årligen, men det skulle sedan dröja till 2012, innan vi tack vare Grevillis fond och dess förvaltare Björn Broberg (1941–2023) fick ekonomiska möjligheter att varje år ge ut en antologi med i huvudsak bidrag från ledamöterna. Sammanlagt har det blivit 15 böcker. För fyra av den hade jag Niklas Schiöler som medredaktör.

De flesta av oss har medverkat, trots att vi inte når upp till den litterära nivå, där våra professionella författare, Marianne Ahrne och Jan Mårtenson, rör sig. Med sin kända språkliga noggrannhet har dock Marianne Ahrne lagt ner hela sin själ i korrekturläsning av våra alster. Med övergående förtvivlan har hon många gånger tvingats godta också sådana bidrag som hon ställt sig tveksam till. Som redaktörer har jag och under några Niklas Schiöler fått glädja oss över att år efter år kunna fylla en bok och bortse från att inte alla artiklar är litterära mästerverk.

Vi fick från början en ganska generös gåva från Kulturnämnden i Västragötalandsregionen på 226 000 kronor. Det gjorde att vi tyckte oss kunna rätt frikostigt spendera pengar med både arvode och reseersättningar till våra inbjudna, men också reseersättningar till medlemmarna. Den största utgiften i inledningsskedet var avgjutningen av bronsålderskölden som kostade 62 500 kronor. Men de utskurna plaketterna kommer att räcka lång tid framöver, så det var en både klok och billig investering. Så småningom tvingades vi vara betydligt mera återhållsamma. Sötebrödsdagarna var över och på grund av att vi inte är en öppen förening blev det svårt få anslag från region och kommuner. Vi la ner ganska mycket på konsultarvode för att lösa problemet, men det gav inget resultat, smärre anslag från några banker undantaget. Så här i backspegel kan man nog tycka att vi var ganska oförsiktiga med våra resurser. Vi införde till och med en smärre medlemsavgift. Som en buffert. Idag bekostar vi i stort sett bara vår årliga antologi och ett smärre belopp för gravyr av plaketten, inte minst därför att Högskolan i Skövde står för arrangemangen kring Högtidssammanträdet. Ett årligt anslag från Grevillis fond gör fortsättningsvis bokutgivningen möjlig.

Om vi återvänder till stadgarna, så kan man undra i vilken mån vi har lyckats förverkliga det syfte vi från början gav Akademin. Ibland känner jag en viss oro över det. Vad gäller vitterheten kan vi konstatera att av de 28 Hedersskaraborgare vi utsett tilloch med 2023 är det generöst räknat endast nio som varit författare, medan de övriga representerat andra kulturella verksamhetsområden, bildkonst, teater, film, arkitektur, mode, musik och idrott, kanske beroende på att begreppet kultur genomgått en påtaglig förändring och nu innefattar mycket mera än konst, musik och litteratur.

Men att vi på olika sätt har främjat den skaraborgska identiteten torde framgå av det vi ägnat oss åt. Samtidigt är det glädjande att begreppet Skaraborg under de senaste åren på olika sätt fått en välbehövlig renässans. Man undrar över hur det överhuvudtaget för någon liten tid kunde komma i skymundan.

Vi har numera en hemsida, skaraborgsakademi.se där de flesta uppgifter om oss finns tillgängliga. Där kan man även läsa de flesta av våra publikationer, både våra årliga antologier och även de skrifter som några av våra ledamöter sammanställt.

Ledamöter sedan 1998:

• Marianne Ahrne
• Åsa Brandt
• Sören Holmberg
• Jan Mårtenson
• Sören Häggroth
• Bengt Knutsson
• Barbro Lennéer Axelson
• Karl-Erik Tysk

Förutom dessa åtta ledamöter har ett antal varit det under en kortare eller längre tid. Här följer en lista på dem. Även de som valts in och fortfarande är det har tagits med:

• Birgitta Rudberg (1998–1999)
• Frans Helmerson (1998–2001)
• Solveig Ågren (1998–2001)
• Sven G. Linder (2001–2011, död)
• Helena Stålnert 2002–
• Bo Gyllensvärd (1998 –2004, död)
• Lars Fimmerstad (1998–2005)
• Birgitta Andersson (1998–2006)
• Madelene Sandström 2007–
• Trygve Carlsson (2007–2018)
• Arne Zettersten (2007–2015, död)
• Niklas Schiöler (2009–2016)
• Lennart Lönngren (1998–2010)
• Fredrik Belfrage (1998–2011)
• Jan Rippe (2011)
• Per Bergström 2013–
• Maria Küchen (2013–2018)
• Cajsa Holmstrand (1998–2015)
• Lars Bäckström 2015–
• Birger Bäckström (1998–2016, död)
• Carl Henrik Ohlsson 2016–
• Ronnie Sandahl (2016)
• Hanna Fahl (2016–2018)
• Lars Niklasson 2017–
• Alexandra Charles (2019)
• Annika Nordgren Christensen 2021–
• Agneta Holmäng 2022–

• Sixten Bengtsson (1998)
• Robert Gustafsson (1999)
• Jan Guillou (2000)
• Olof Lagercrantz (2001)
• Birger Jarl (2002)
• Stefan Jarl (2002)
• Kronprinsessan Victoria (2003)
• Jörgen Fogelquist (2004)
• Kristina Lugn (2005)
• Mustafa Can (2006)
• Lennart Jörälv (2007)
• Lars-Erik Linnarsson (2007)
• Per Oscarsson (2008)
• Erik Andersson (2009)
• Carina Burman (2011)
• Franz Helmerson (2012)
• Gert Wingårdh (2013)
• Gunilla Pontén (2014)
• Thomas G:son (2015)
• Sivan Johansson (2016)
• Lenny Clarhäll (2017)
• Maria Vretmark (2018)
• Tony Axelsson (2018)
• Martin Lundstedt (2019)
• Kristina Appelqvist (2020)
• Jonas von Essen (2021)
• Philip Jönsson (2022)
• Alexandra Charles (2023)

• Snille och blixt (2003)
• Snille och blixt II (2004)
• Snille och blixt III (2009)
• Mitt Skaraborg (2012)
• Från Beowulf till Stikkan Anderson (2013)
• Samma grogrund –olika blomning (2014)
• Från Skaraborg till evigheten (2015)
• Skaraborgare –finns dom? (2016)
• Mål i mun (2017)
• Berättarkonst (2018)
• Skaparkraft (2019)
• Litet blir stort eller tvärtom (2020)
• Snille och blixt i Skaraborg (2021)
• Skaraborg spelar roll (2022)
• Alla tiders Skaraborg (2023)